tack vare hennes starka vilja gick det länge ändå.  Vi är så tacksamma för alla år vi fick med Tuss, ens första hund är det något speciellt med. Kommer så väl ihåg när jag skulle köpa henne, på årsmötesutställningen 1993 mötte jag Eva Adler som är Tuss uppfödare. Vi pratade om att hennes tik Faunus Wendy väntade valpar & eftersom jag var intresserade diskuterade vi eventuellt att jag skulle ta en fodertik. Gisses vad glad jag blev äntligen en egen hund, glädjen var total! Eva har varit toppen som uppfödare & har även blivit en mycket god vän, TACK FÖR ATT JAG FICK KÖPA TUSS & FÖR ALLT STÖD!

Tuss styrka var hennes envisa vilja & självständighet på gott & ont, hemma var de toppen men på lydnadsplanen det motsatta. Bland våra vänner så var Tuss otroligt omtyckt det var aldrig några problem att få hundvakt många stod på kö för nu var det minsann deras tur att passa henne. Vi har så många roliga historier om Tuss som kommer värma våra hjärtan för all framtid.

För nästan exakt 2 år sedan fick Tuss akut diskbråck då trodde vi att sista stund var kommen men hon kom tillbaka bra. Hon har ätit en låg dos rimadyl sen dess & har följt med på våra upptåg & prommenader. Hon var med & tränade in i det sista, uppletande var kul ivarje fall ett föremål & några harpluttar på vägen, näsan hennes fungerade utmärkt! När vi övade på lydnadsmoment inne fick hon alltid vara med på några pass. Vi tränade fritt följ, ställande samt fjärren m.m gisses va glad hon blev & vi klappade händerna av glädje. Tuss har även gjort en toppen uppfostran av Gunde & Grimm, hon var signalsäker & sund så vi har henne att tack för många positiva saker.

De senast veckorna har Tuss rosslat när hon andades & sista veckan svulnade hon även upp rejält i kroppen. Hos veterinären konstaterades att hon hade litervis med vatten i kroppen samt en del i lugnorna. Vi hade bestämt oss för att hon skulle få följa med hem över helgen för att skämma bort henne ordentligt den sista tid hon hade kvar i livet. Veterinären instämnde att vi fick ta med henne hem trots hennes kritiska tillstånd men det var för hon var så pigg & att övriga värden var ok. Hon fick vätskedrivande intravenöst & vi fick även med tabletter hem. De sista dagarna skämde vi bort Tuss med extra omsorg, mysiga prommenader & god mat.

MEN ondags den 2 mars gick det inte längre, inte en matbit ville hon ha varken köttbulle, korv eller fiskbullar & alla ni som kände Tuss vet att när hon ratar mat är något allvarligt fel. Även andningen hade blivit tyngre så vi bestämde snabbt på morgonen vad som komma skall. Beslutet som man måste ta är fruktansvärt även fast man vet att det är rätt, det känns som om hjärtat skall gå i tusen bitar!

Tuss älskade att gå till veterinären & hon bar en rökt grisknorr i munnen hela vägen in. I rummet har de en ask med kex & av dessa åt Tuss ett gäng, till vår förvåning. Vi satt tillsammans på golvet när Tuss lugnt somnade in i Stefans knä, det var som om hon förstod. Det sista vi gjorde var att borra in näsan & gossa i hennes päls, hon luktade så fantastiskt gott & det minnet kommer vi alltid bära med oss!

Underbara Puss Puss tack för allt du gav oss, du finns för alltid med värme i våra hjärtan!