Jennifer har som det är nu ett genuint intresse för djur och främst hundar, varje morgon ska vi säga "god morgon" till Gunde och Grimm och samma visa på kvällarna vid lägg dags så ska hon säga "god natt", denna rutin är viktig för henne och vi gör det så gärna, ur gulligt. När vi är ute och går så passerar ingen hund osedd, hon ser dem på långt håll och ropar "vovva".

Nu vet Jennifer att lilla snigel är mer än en sång, för några veckor sen så plockade hon upp en snigel med skal och slickade på den för att sen slänga den i marken och stampa på den innan jag hann fram. När jag bannande henne att så får hon inte göra så kom jag på att hur ska hon kunna veta det och att det är ett djur? Min uppgift som förälder är ju att lära henne så jag började klappa snigeln på skalet och började sjunga lilla snigel akta dig och under tiden tittade snigeln ut ur skalet och Jennifer såg att det var ett djur och blev jätte förtjust. Så nu på tomten när hon ser en snigel så klappar hon den och sjunger på sitt sätt med pekfingret i luften "lilla snigel akta dig".

Ni kan ju tänka Er Gundes och Grimms nyfikenhet när Jennifer klappar nått i gräset och visar sin glädje, då kommer de rusande och de har ju ingen koll på att det ska vara försiktiga så både Jennifer och snigeln brukar få sig en törn men Jennifer är härdad och vet att Gunde och Grimm är buffliga fast de har blivit bättre.

//Ullis